En sorglig insikt

Gruvade mig för att gå till jobbet i morse för vi skulle ha ett möte direkt på morgonen som jag befarade kunde urarta (dvs folk som skriker, rusar ut ur rummet, fäller syrliga kommentarer) vilket inte är helt ovanligt på denna arbetsplats. Det inte riktigt så utan faktiskt ganska lugnt. Det som var sorgligt var att det blev extremt tydligt att gruppen är delad i två läger, och att jag själv utan att vilja det, kommit att tillhöra det ena lägret. Hade ju bestämt mig för att vara neutral, men det går ju inte att vara neutral i två och ett halvt år! Man måste väl få ha en åsikt? Tyvärr fungerar det så att, är man inte med så är man mot...och det känns väldigt tragiskt. Jag stärktes i min uppfattning att jag måste ta mig därifrån.