Självömkan

Nu måste jag faktiskt få tycka synd om mig själv... Det är midsommarafton, familjen har gått över till grannarna för att fira och här sitter jag...ensam och magsjuk... Nog hade den väl kunnat välja en annan dag att drabba mig??? Helt oväntat var det nu inte, lillasyster inledde min första semestervecka med att vara magsjuk och febrig... Och vi som ska åka söderut med husvagnen på söndag... Hoppas semestern fortsättningsvis blir bättre än inledningen...

Storebror är målvakt

Fotbollssäsongen är igång och här får han prova på att vara målvakt i en match. Han gillar verkligen att spela fotboll.

Storebrors första skolavslutning

Två sånger framförde 6-årsgruppen på den soliga skolavslutningen, jätteduktiga. Sedan i klassrummet fick alla barn ett kort med rim, på vår sons stod det: "Storebror är en duktig idrottskille och ett riktigt mattesnille. Han tycker om att busa och leka, kalla mig Pettson hör vi hans röst eka".

ÄNTLIGEN SEMESTER!

Vilken känsla att vakna upp och veta att nu väntar fem lediga veckor! Underbart! Då spelar det ingen roll att termometern visar 11 grader... Sista veckan har varit tung... Så är det ju alltid när man är inställd på semester men det har också tjafsats en del på mitt underbara jobb. Måndagsmorgonens möte urartade när en kollega plötsligt får ett utbrott, rusar upp och börjar utöva en charad om hur en viss arbetsuppgift ska utföras och sedan avslutar det hela med att skrika " jag borde inte ha kommit hit idag", springa ut ur rummet och slår igen dörren med en smäll. Och det märkliga sedan: Ingen höjer på ögonbrynen, ingen säger någonting, mötet fortsätter som att inget hänt, detta är vardag... Sedan fortsatte veckan med en evig trafik in till chefen; alla måste säga sin mening om hur jobbigt det är, gnäll och klagomål på allt och alla... Och tyvärr har vi ingen chef som kan hantera sånt här, det blir bara värre och värre och hon spär på det hela genom att själv sprida skvaller... Suck... Men nu ska jag inte ägna dem en tanke på fem veckor!